Frida Pettersson

Känner mig lite halvdepp idag. Känner stress (fast efter dagens föreläsning om stress så vet jag att det inte är stress i stress riktiga bemärkelse) över att jag inte vet när jag kommer kunna åka hem nästa gång. Antagligen inte förrän om mer än en månad.. Känns som en hel evighet. Och småttingarna hemma växer ju ifrån mig så det knakar. Jag missar ju allt spännande som att lära sig krypa, gå, börja på dagis osv. Men det är väl bara att bita i det sura äpplet och acceptera läget.

Och nu har jag ett såntdär i-landsproblem. Ska jag verkligen orka pallra mig bort till gymmet eller ska jag stanna hemma och plocka fram pyssel? Är galet pysselsugen för tillfället.. Lutar åt det. Skulle jag ha gymmat skulle jag kanske redan ha pallrat mig iväg. Hinner inte riktigt med både för ikväll ska jag på baandy! :) Jaja, tål att tänkas på. Börjar med instuderingsfrågorna till dagens föreläsning så länge.

Hörs då hej! :)